Publicerad 2013-04-26 20:41:52 i
Nu är det några dagar sen jag uppdaterade igen. Har inte haft något att skriva om direkt faktiskt.I onsdags natt var jag, Becca och Alex iväg till Mcd för att käka. Men de tog så lång tid på sig att komma dit så jag bestämde mig för att åka iväg och tanka. Nu är det så här att Cossien inte är den lättaste att tanka då man ska dra i en spak inne i bilen, men vajern är för lång så den öppnar inte tanklocket ändå. Detta för med sig att man måste gå in genom bagaget och jag trodde att man skulle dra i vajern som stack fram på ett ställe. Men för mig var det helt omöjligt att dra i denna vajern. I onsdags, efter typ ett halvår med detta problemet, upptäckte jag hur man faktiskt gör. Det är verkligen superlätt. Jag höll på att dö av skratt när jag upptäckte detta!Igår vaknade jag av att det var någon som ringde på dörren. Jag hade varit på akuten med en kompis till strax innan fyra på natten så när det ringer på dörren kl 10 så studsar man inte direkt upp ur sängen. Plus på det så var jag bombsäker på att det antingen var Becca eller pappa. Så istället för att gå upp och öppna vände jag på mig och ignorerade alla knackningar, bankningar och ringningar på dörren. Efter ett tag slutade det. Men då var jag redan vaken så att somna om gick inte. Jag skulle ändå träffa Becca kl 14 så jag låg och drog mig i ett par timmar och sen studsade jag upp och gjorde mig i ordning och tog ett varv med vovven. Jag passade på att städa ur bilen också. När jag stod och dammsugade bilen kom grannen och frågade om jag hade varit hemma hela dagen. svaret blev ju självklar ja. Då sa han att det hade varit ett par killar och knackat på hos mig. Och att de hade sagt att de skulle komma tillbaka senare på kvällen. Han la även till att det kunde varit polisen. På kvällen när jag kom hem så såg jag en vit Saab som snurrade runt vid parkeringen där vi har mondeon. Jag fattade ju självklart att det var polisen då jag såg extraljusen fram och jag visste att de skulle söka mig igen. Jag parkerade och plockade ut hundmaten och allt och gick hemåt. Under tiden såg jag att de parkerade lite längre upp. Men jag bar in maten och grejerna och gick ut för att hämta posten. De gick emot mig och frågade om jag var jag. Sen frågade de om vi kunde gå in. Så vi gick in och under tiden frågade jag om den vita Saaben var deras. De svarade ganska förvånat att det var det. Jag fick skriva på pappren och sen gick de. På vägen nerför trappan frågade den ena av dem hur jag visste att det var deras. Haha, dum fråga! De talade även om för mig att nu kommer det att bli svårare att känna igen civilbilarna och att den de hade nu är en de precis plockat av blåljusen på. Alltså är det en gammal målad polisbil! Kändes som att de gjorde bort sig lite faktiskt:-P Jag höll på att skratta ihjäl mig. Det är inte varje dag som polisen sitter och väntar på en när man kommer hem och det är inte varje dag polisen talar om att det kommer bli svårare att känna igen deras civilbilar! Hahahahaha!!!:-DNu ska jag packa ihop sakerna och ta med mig Texas och Håkan upp till Becca och David för att grilla:-D
Publicerad 2013-04-24 01:26:53 i Allmänt,
Nu är jag så där dålig på att uppdatera som bara jag kan vara :P
Har inte riktigt haft tid, lust eller något att skriva om på några dagar. Därav den otroligt dåliga uppdateringen. Men som vanligt lovar jag att jag ska försöka bli bättre. Men det är ju faktiskt så att man har ett liv utanför bloggen också. Så ibland blir det lite mer sällan man kikar in här.
Senaste veckan har handlat mycket om hundar. Och jag måste bara säga att jag älskar det!
Nu när jag tittar på Texas ser jag inte det monstret jag sett förut. Jag ser en hund som har utvecklats mycket på bara en kort tid. Jag ser en hund som är otroligt samarbetsvillig. Jag ser en hund som har en otrolig vilja. Och jag ser en hund som ser tillbaka på mig med otroligt mycket kärlek. Det känns som att Texas har fått mer lugn över sig. Nu har han fått en del annan aktivering än den han är van. Jag känner mig mer "pushad" till att träna med honom. Och jag har hittat tillbaka till glädjen i vår vardag tillsammans igen. Det är rätt skönt när Håkan jobbar borta och jag har hand om honom helt själv. Jag har totalt kontroll över när han var ute, hur länge han vart ute, hans mattider och hans aktivering. När Håkan kommer hem på helgerna brukar han få ta det mesta ansvaret över Texas själv eftersom jag har honom på vardagarna. Men jag försöker ändå hänga med ut när de ska ut och jag försöker få med Håkan när vi åker till rastgården och sånt. Bara för att vi ska göra saker tillsammans. När vi skaffade hund så var det mest för att jag skulle ha någonting att göra när jag gick hemma och var arbetslös. Så Texas har automatiskt blivit mer min hund då det är jag som har "uppfostrat" honom. Men det är ju ändå skönt att få lite avlastning ibland.
Jag och Rebecca bestämde oss för igår att anordna Hundpromenaden för Hundar Utan Hem här i karlstad. Denna promenaden går av stapeln 5 maj på flera ställen över hela sverige. Anledningen till denna promenaden är att samla in pengar till deras veterinärfond. Och som ni vet hade vi Tia hemma några veckor och det visade sig att hon hade rävskabb. Så alla hundar i närheten fick behandlas för detta. Och den behandlingen gjorde att även Texas kostade pengar för hundar utan hem. Därför kände jag att eftersom ingen annan nappat på att anordna så kan ju lika gärna jag och Becca göra det. Vi har och har haft kontakt med Hunda Utan Hem så det kändes ganska naturligt att vi tog på oss det. Så nu hoppas vi självklart att så många som möjligt kan komma och promenera med oss och samtidigt skänka en tjuga till veterinärfonden.
Har även lite annat på gång som jag inte har någon som helst lust att skriva ut här innan jag vet hur det blir med det. Men förhoppningsvis får jag positiva besked ganska snart :) Hehe!
Nu ska jag ta med min snarkande drömmande vovve in i sängen och sova natten <3
Ni får lite bilder på Texas från i lördags då vi var i hundrastgården i skoghall och busade med hans kompisar :)
Publicerad 2013-04-18 00:43:11 i Allmänt,
Dagen idag har spenderats med en myys förmiddag och eftermiddagen spenderades med kaffe hos Becca och sen en tur ut till hundrastgården i skoghall. Även idag var en mycket trevlig stund. Eller ja, typ två timmar blev det faktiskt. Men vad gör det när monstret är trött när vi kommer hem igen:) Idag fick Ollie följa med också. Han skötte sig lika bra som alltid och charmar alla han möter :)
I morgon tar vi en liten timeout från gården. Måste verkligen plugga och har även tänkt att städa och kanske få lite tvättat om det finns någon tvättid. Så det finns lite att göra på min attgöralista:)
I morgon kommer även Håkan hem igen och det ska bli så skönt att få träffa honom. Saknar honom något otroligt mycket när han är borta på jobb. Och jag har ju vart lite bortskämd med att Carro har bott här så jag har ju inte behövt vara helt själv hela tiden. Men nu så får jag vara det och jag kan säga att det är lite läskigt. Avskyr att vara själv på kvällar och nätter. Det hjälper inte direkt att Texas kan få för sig att börja morra och skälla bara så där. Usch!
Nu börjar criminal minds igen :)
Natti
Publicerad 2013-04-17 01:38:21 i
Just nu handlar min blogg väldigt mycket om hundar. Anledningen till det är att jag och Texas har träffat så mycket trevliga, Goa och mysiga vovvar de senaste dagarna. Och Texas sköter sig nästan helt perfekt. Jag känner en liten lycka inom mig just för att jag har varit så rädd för att släppa ihop honom med helt okända hundar. Lyckan kommer i från att det går så bra med honom. Vi har vart ut till hundrastgården flera gånger de senaste dagarna och träffat många nya hundar och dess ägare. Och det är så roligt att träffa dessa hundägare. De flesta är lite äldre men de har ett otroligt välkomnande sätt emot mig och Texas. Och de blir inte sura och griniga över Texas konstanta skällande. De vet att vissa hundar är sådana när de är glada. Dessa hundägare utstrålar ett sånt otroligt självförtroende som hundägare att det smittat av sig på mig. De får mig att lita mer på Texas, vilket jag tycker är helt underbart! Dessa hundägare låter hundarna få vara hundar. Ryker några ihop så löser de det själva. De har så skön inställning till hundarna och dess beteende. Och de är i rastgården för både deras egna skull och för deras hundars skull. De senaste dagarnas erfarenheter kommer jag att ta med mig länge. När jag tänker på rastgården nu känner jag en lycka istället för rädslan för att Texas ska ryka ihop med någon annan hund. Jag lär mig nya saker om min hund varje dag som går. Och han gör stora framsteg varje dag. Det är vad jag kallar lycka! :-D
Publicerad 2013-04-16 00:57:12 i Allmänt,
Har varit iväg en tur till hundrastgården i skoghall på eftermiddagen idag. Där träffade vi flera mysiga hundar och deras ägare. Och för en gångs skulle så skötte sig Texas exemplariskt faktiskt. Detta har fått mig att fundera lite.
Jag är inte en jättevan hundägare. Jag har haft Texas i tre år och innan dess hade ju familjen några hundar. Nu senast skaffade vi Baily när jag bodde hemma. Jag har gjort mycket fel när jag uppfostrat Texas (läs allt!). Resultatet av det blev att han blev ett monster. Han var riktigt hemskt emellanåt och jag ville knappt gå ut med honom. Takterna sitter fortfarande i än idag. Han kan vara riktigt jobbig att gå ut med och jag kan skämmas något så otroligt för honom. Men någonstans inser jag att det är mitt fel att han är som han är. Det som jag har funderat på idag är hans självförtroende. Jag har jättesvårt att lite på honom när det gäller andra hundar och att vara lös. Enda stället han får springa lös är inne i rastgården.
De senaste dagarna när vi varit där har han fått leka med andra hundar. Idag rök han ihop med en annan hund. Men alla var lika förvånade över det. Den andra hunden var lite äldre och inte jättepigg på andra hundar tydligen. Antagligen är det därför som de rök ihop. Jag kopplade Texas direkt och den andra hunden sprang iväg och började nosa i andra änden av gården. Jag lyckades få Texas att lugna ner sig och lägga sin fokus på en boll istället. De andra hundägarna tyckte att jag skulle släppa honom igen. Vilket jag gjorde och han sprang och lekte med bollen istället. Den andra hunden var totalt bortglömd för honom. Alla andra hundmöten i gården har gått superbra. Och han leker jättefint med de flesta hundar. Han är inte van vid att få leka med så många nya hundar samtidigt. Och han är inte jättesocialiserad under sin uppväxt. Vi gick aldrig någon valpkurs (vilket vi givetvis skulle gjort!). De hundar han har träffat och fått leka med är familjens och vänners hundar. De som han är van vid, det vill säga. Så att han reagerar så här bra som han gjort idag gör mig otroligt glad och även förvånad.
Det för mig till min fråga som jag hoppas att någon har ett svar på.
Speglar mitt självförtroende av sig på Texas? Jag har alltid varit rädd för att släppa ihop honom med andra hundar som jag inte känner. Jag vill ju givetvis inte att Texas ska skada någon annan hund. Han är rätt klumpig av sig och ibland kan han kännas lite lurig. Men jag tycker att han oftast har rätt beteende när han träffar en annan hund och får hälsa. Kan det vara så att han är som han är för att jag, som hundägare, har ett så dåligt självförtroende?
Publicerad 2013-04-12 16:53:03 i
Håller på lite smått med städningen här hemma. Går ju verkligen jättebra med det. Inte! Håkan blev sen hem så det blev ingen tipp idag heller. Men vi ska alldeles strax bära ner tvättmaskinen i hallen så det bara är att lasta den i morgon. Ska bli skönt att bli av med den faktiskt. Nu väntar jag bara på att vi ska köpa ny. Hatar verkligen att tvätta i tvättstugan! Med tvättmaskin hemma kan man tvätta när man vill och slipper att hålla tider. Denna gången får det nog bli en frontmatad maskin. På något sätt känns det som att de är mer tåliga än de toppmatade. sitter och funderar på om jag kanske skulle skaffa mig ett liv istället för att bara gå runt här hemma. Känns som att det skulle kunna vara en investering för framtiden. Hahahahahaha!!!:-PNu ska jag fortsätta med att inte komma någonstans i städningen:-P
Publicerad 2013-04-11 14:59:49 i
Har egentligen ingen som helst lust att städa här hemma idag, men jag måste verkligen. Vore skönt att vara klar när Håkan kommer hem så han blir lite överraskad:-)Kanske skulle skriva en liten checklista så jag inte glömmer bort något:-)
Publicerad 2013-04-10 20:30:21 i
Jag är äntligen klar med rensningen nere i hallen. Stod kassar och kartonger med skor som skulle rensas där. Så nu är det gjort. Carros saker är utburna till förrådet och även en kartong med lite porslin. Så nu står det bara lite målarsaker och lite annat under trappan:-)Har även tagit mig ett ryck utanför vår dörr där nere och sopat bort grus och löv som samlats där. Det enda som ska göras därute nu är att vattna min Cypress och ljungen kom jag på nu. Haha!Nästa steg är väl egentligen hallen här uppe. Men det står en massa saker som ska ut till båthuset där, så det får nog vänta tills Håkis kommer hem:-)Fick ett mycket stort sug efter att börja måla om i hallen häruppe nu också. Jag vill så gärna att allt ska bli klart. Men jag har ingen målarfärg och inga pengar till att köpa det nu heller. Så det får vänta ett tag till. Måste lösa målningen över trappan också på något smidigt sätt också. Håkan får nog fixa nån slags ställning eller nåt där. Det märks när det är dags. Det börjar bli dags för att måla lilla rummet också. Har ingen aning om vad det ska vara för färg bara. Kanske vitt med en fondvägg? Tror det skulle kunna funka faktiskt:-)Nu ska jag återgå till att plocka här hemma:-D
Publicerad 2013-04-10 16:02:06 i
Vart tog min energi vägen? Huvudet är piggt men kroppen orkar inte riktigt med allt jag vill göra. Hade planerat att städa och greja lite här hemma men jag vet inte vart jag ska börja. Det är så mycket som behöver göras.Har iaf vart och bytt bil idag. Mina svärföräldrar ville inte träffa mig igår eftersom jag inte var frisk. Men idag gick det bättre. Måste nog åka ut igen och lämna parkeringstillståndet till dem. Får se om de vill att jag kommer idag eller om det går bra att komma ut i morgon en sväng. Det enda jag vill göra just nu är att sova, men då somnar jag inte förrän i natt någongång. Och jag har varit duktig och vänt tillbaka dygnet nu så det får nog bli en kopp kaffe och sen sätta igång med allt jag har att göra.
Publicerad 2013-04-09 14:06:16 i
Idag får tanken på mat mig att vilja kräkas. Vaknade vid fyratiden i natt och var tvungen att gå och kräkas. Sen dess har jag mått illa och har ingen ork. Usch! Jag har hur mycket som helst att göra men jag orkar inte göra något. Min kropp är så slut att jag bara sitter och skakar. Promenaderna med Texas blir inte långvariga, om man nu kan kalla dem promenader. Kände mig lite bättre när jag vaknade strax innan tio. Men nu mår jag likadant som jag gjorde i natt. Jag som skulle åka och byta bil, plocka och städa här hemma idag. Bilbytet är nog det enda som blir av, om mina svärföräldrar vill träffa mig det vill säga.
Publicerad 2013-04-04 19:40:21 i
Tycker nog att folk är lite dåliga på att uppdatera sina bloggar just nu. Inte för att jag är särskilt mycket bättre, men ändå:-P Dagarna flyger förbi och våren verkar faktiskt vara här äntligen. Underbart!Känns som att jag har en del att göra framöver. Lördag åker vi ner till Falkenberg med Carro och släpper av henne, vårstädning måste göras snart också, måla om hallen och lilla sovrummet, plugga och en massa annat. Vet inte riktigt hur jag ska hinna allt, men det får gå ändå:-)Nu ska jag fortsätta med att rensa bland skorna.
Publicerad 2013-04-01 23:38:32 i
Har hela dagen gått runt och känt att det är söndag idag. Förmodligen för att Håkan fortfarande är hemma. Det är totalt kaos i mitt huvud på grund av detta kan jag säga Om en vecka (drygt) flyttar Carro härifrån och jag får äntligen tillbaka mitt hem. Då får jag äntligen känna att det är mitt hem igen också. Det har varit ett ganska påfrestande år som hon bott här. Dels för att vi hade ganska nyligen flyttat hit när hon flyttade in och dels för att jag är van vid att bara ha Håkan att ta hänsyn till. Det är inte alla som får ha sin syster som inneboende det vill säga. Det kommer att bli tomt och konstigt. Även om det är snart ett år sen hon flyttade in, i början av juni, så har jag vant mig vid att ha henne här. Visst, vi har haft våra duster. Men jag sa ändå till henne att jag kommer att bli sur och grinig och att chansen för att jag "kastar" ut henne då är ganska stor. Jag känner mig själv ganska väl! Vi har klarat det ändå ganska bra att bo ihop med tanke på allt som hänt runtomkring oss. Jag kommer sakna henne.Men nu är det äntligen dags att ta tillbaka mitt hem! :-Dpuss och godnatt!(jag gissar på att detta inlägget inte kommer att gillas av några, men det är min blogg:-P)
Publicerad 2013-04-01 16:32:24 i
Äntligen börjar det kännas som att våren och sommaren är här. Under helgen har bilen fått sig en omgång. Den är tvättad, fått på sommarsulorna och baslådan är fixad! Solen skiner och har gjort i flera dagar. Värmen återvänder sakta men säkert och tröttheten försvinner sakta men säkert också:-)Underbart!!:-D
Publicerad 2013-04-01 00:59:48 i
Tänkte göra en liten presentation av en av de viktigaste individerna i mitt liv, Texas. Vi var och hämtade Texas i värmlandsbro för lite mer än tre år sedan. Jag hittade en annons på blocket och det fanns en bild där Texas var en av valparna. Texas kommer från en kull på 9 valpar och anledningen till hans existens är en tjuvparning. Pappan är rottweiler och labrador medans mamman är jämthund och border collie. Båda föräldrarna är ganska stora och de fanns på plats så vi fick träffa dem. Anledningen till att det blev just Texas är att han var så otroligt tillbakadragen och väldigt rädd för väldigt mycket. Håkan föll för honom direkt. Han var en riktig liten bebis. Under den första natten hos oss väckte han mig genom att stå i kökssoffan ( som han helt själv valt att ligga i och även tagit sig dit själv) och gnälla för att han inte tog sig ner på golvet. Jag gick självklart dit och hjälpte honom ner och sprang sedan för att klä på mig för att ta ut honom. Under tiden jag slängde på mig mina kläder kissade han fem(!) gånger på köksgolvet. Det tog inte lång tid att få honom rumsren. Jag tror att största anledningen till det är att han fick sova mellan mig och Håkan i sängen på nätterna. Detta för att jag skulle vakna om han behövde gå ut. Har för mig att det tog två-tre veckor innan han var helt rumsren. Ju mer tiden gick desto mer vågade han ta för sig. Han fick vara hund och utvecklas i sin egna takt. Ett tag trodde vi allvarligt talat att han var efterbliven (kan få den känslan fortfarande ibland).Han har vuxit upp och blivit en otrolig hund. Även om jag inte är den bästa hundägaren i världen så är han en fantastiskt duktig hund. Vi har lite problem med vissa dumheter han har för sig, men han har verkligen utvecklats till en bättre hund än jag trodde för ett tag sen. Han har tuggat sönder skor, täcken, kuddar. Han har haft dragkamp med Baily om sin egna säng. Han och Atos har tuggat sönder benen på köksbordet (vi trodde vi hade haft bävrar hemma när vi kom hem och såg träflisorna från bordet på golvet). Han visste mycket väl att han hade gjort något fel om han hade tuggat i sönder något när vi var borta. Det märktes direkt när han hade gjort det för han kom inte och mötte osa i dörren när vi kom hem. Istället låg han på golvet i vardagsrummet och skämdes. Han har även tuggat sönder växelsspaksknoppen och även börjat tugga på handbromsen i vår bil. Men oavsett hur mycket han har tuggat i sönder så älskar jag honom inte mindre för det. För snart ett år sedan bestämde jag och Håkan oss för att göra något åt hans "dåliga" beteende, eller vad man ska kalla det. Vi bestämde oss för att testa kemisk kastrering för att se om han lugnade ner sig med sina ryck när man är ute och går, hans konstanta juckande på andra hundar och även hans "utfall" mot andra hundar man möter ute på promenad. Även för att få upp honom i vikt. Hans revben syntes ordentligt och han åt inte som han skulle tyckte jag. Beslutet att kastrera honom kemiskt var väldigt lätt. Och när vi väl var inne hos veterinären så skötte han sig helt fantastiskt, även om veterinären hade svårt att få in ampullen i nackskinnet på honom. Hon fick sticka honom mellan 3-5 gånger innan hela ampullen var inne. Han gnällde till lite, sen var det okej. Han reagerade mycket bra på den kastreringen och jag såg skillnad på honom efter ett tag. Eftersom den kemiska bara skulle sitta i i ett halvår ungefär så var vi tvungna att bestämma oss ganska snabbt om vi skulle göra en riktigt kastrering. Vilket vi givetvis gjorde. De framsteg han gjorde med den kemiska kastreringen ville jag inte kasta bort och jag anser inte att det fanns någon anledning till att inte göra en ordentlig kastrering. Efter kastreringen har han fortsatt utvecklas mot det bättre. Han äter bättre, han lyssnar mer och han är över lag myyyycket lugnare. Däremot har jag på senare tid märkt att han har börjat morra mot människor han inte känner som kommer mot honom. Hans vaktintinkter har blivit mer framstående. Vilket börjar störa mig lite faktiskt. Han gör det bara hemma när vi är ute och går eller som idag, när vi satt på altanen hos Becca och David, och det fick förbi människor utanför. Han visar ingen aggressivitet utan det är mer för att varna dem att gå inte för nära, detta är mitt ställe.Han har som sagt många bra och fina egenskaper. Att mötas av en hund som viftar i svansen och ler (tro det eller ej, men det är faktiskt sant!) när man kommer hem är den underbaraste känslan man kan ha. Texas är en av de viktigaste individerna i mitt liv och han kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta!
