Hundägare
Har varit iväg en tur till hundrastgården i skoghall på eftermiddagen idag. Där träffade vi flera mysiga hundar och deras ägare. Och för en gångs skulle så skötte sig Texas exemplariskt faktiskt. Detta har fått mig att fundera lite.
Jag är inte en jättevan hundägare. Jag har haft Texas i tre år och innan dess hade ju familjen några hundar. Nu senast skaffade vi Baily när jag bodde hemma. Jag har gjort mycket fel när jag uppfostrat Texas (läs allt!). Resultatet av det blev att han blev ett monster. Han var riktigt hemskt emellanåt och jag ville knappt gå ut med honom. Takterna sitter fortfarande i än idag. Han kan vara riktigt jobbig att gå ut med och jag kan skämmas något så otroligt för honom. Men någonstans inser jag att det är mitt fel att han är som han är. Det som jag har funderat på idag är hans självförtroende. Jag har jättesvårt att lite på honom när det gäller andra hundar och att vara lös. Enda stället han får springa lös är inne i rastgården.
De senaste dagarna när vi varit där har han fått leka med andra hundar. Idag rök han ihop med en annan hund. Men alla var lika förvånade över det. Den andra hunden var lite äldre och inte jättepigg på andra hundar tydligen. Antagligen är det därför som de rök ihop. Jag kopplade Texas direkt och den andra hunden sprang iväg och började nosa i andra änden av gården. Jag lyckades få Texas att lugna ner sig och lägga sin fokus på en boll istället. De andra hundägarna tyckte att jag skulle släppa honom igen. Vilket jag gjorde och han sprang och lekte med bollen istället. Den andra hunden var totalt bortglömd för honom. Alla andra hundmöten i gården har gått superbra. Och han leker jättefint med de flesta hundar. Han är inte van vid att få leka med så många nya hundar samtidigt. Och han är inte jättesocialiserad under sin uppväxt. Vi gick aldrig någon valpkurs (vilket vi givetvis skulle gjort!). De hundar han har träffat och fått leka med är familjens och vänners hundar. De som han är van vid, det vill säga. Så att han reagerar så här bra som han gjort idag gör mig otroligt glad och även förvånad.
Det för mig till min fråga som jag hoppas att någon har ett svar på.
Speglar mitt självförtroende av sig på Texas? Jag har alltid varit rädd för att släppa ihop honom med andra hundar som jag inte känner. Jag vill ju givetvis inte att Texas ska skada någon annan hund. Han är rätt klumpig av sig och ibland kan han kännas lite lurig. Men jag tycker att han oftast har rätt beteende när han träffar en annan hund och får hälsa. Kan det vara så att han är som han är för att jag, som hundägare, har ett så dåligt självförtroende?
