Ibland....
Just nu känns det som att jag inte har något som helst stöd i från dem man trodde skulle finnas där när man behöver dem. Just nu vill jag bara bryta ihop och gråta floder. Men jag kan inte. Jag måste framstå som starkast när det är som jobbigast. Just idag har det varit en väldigt jobbig dag. Fått reda på vissa saker och även så kom Håkan hem från Frövi med nåt virus. Så han ligger med feber och har kräkts under dagen. Det är riktigt synd om honom:(
Det andra tänker jag inte skriva vad det handlar om. De som är närmast vet vad jag menar. Och det känns inte som en slump att det skulle hända just idag. Så i morgon ska jag ringa ett samtal för att få reda på om det verkligen är så som jag tror att det kan vara. Jag hoppas verkligen inte att det är så. Jag är så orolig att jag har ont i magen och har haft ont i magen hela dagen. Men det blev värre nu på kvällen. Usch! Jag vill bara att detta ska ta slut så jag slipper oron... Jag tror inte att någon kan förstå hur jag mår just nu. Någon sa en sak till mig förut som jag verkligen inte behövde höra. Det visade bara på brist på empati. En sån sak hade jag inte brytt mig om för en vecka sen. Men just idag är ingen bra dag överhuvudtaget....
Nu har jag fått skriva av mig lite. Även om det inte är så sammanhängande och man fattar ingenting av vad jag menar. Men det är så i mitt huvud just nu. Det går bara runt och runt. Och jag vill bara gråta. Men det känns som att det inte är någonting att gråta för egentligen.
Nu ska jag bädda ner mig på soffan och titta på tv tills jag somnar. Om jag nu kan somna!
Natti
