OJ!
Var tvungen att ta en snabbt beslut nu.
Ringde och väckte Håkan och frågade han vad han tyckte. Och han var helt med på det. Så i morgon när vi hämtar Beccas jourhemshund får vi med en liten valp till oss med. Jag vet mycket väl att jag hade ångrat mig om jag hade sagt nej. Får man chansen att hjälpa till så gör man det man kan. Jag anser mig kunna ha två hundar här hemma just nu. Sover knappt något på nätterna ändå, så vad gör det om man måste springa ut med en valp varannan timme då? Hehe!
Började prata med Håkan redan under helgen om att skaffa en hund till. Eller i alla fall att anmäla intresse för att bli jourhem. Men inte trodde jag att det skulle bli med så kort varsel. Jag hann inte ens anmäla intresse innan jag fick förfrågan. Haha:)
Jag vet typ ingenting om hunden. Det är en fyra månaders valp. Blandning mellan schäfer och ungersk Viszla. Så det ska bli spännande att se honom i morgon. Det var läängesen jag hade valp nu. I morgon är det tre år sedan vi var och tittade på valpar sist. Och det slutade ju med att vi fick med Texason hem. Det bästa som någonsin hänt mig. Jag vet att jag har gjort en hel del misstag med honom. Men jag har inte gett upp och jag har förbättrat mig själv väldigt mycket. Det finns en person som tror att jag missköter min hund. Men det gör jag inte längre. Däremot kanske han inte får den stimulansen han behöver fullt ut varje dag. Men han mår inte dåligt. Han har aldrig mått så bra som han gör nu. Vi har haft problem med att få honom att gå upp i vikt. Hans revben syntes förut. Det är mycket därför vi valde att kastrera honom. Och kastreringen är nog det bästa jag gjort för min hund. Han har gått upp i vikt och blivit jättefin. Och plus på det så har han lugnat ner sig rejält. Det enda "problemet" vi har nu är att han skäller och morrar när vi möter andra hundar. Det låter som ett aggressivt utfall, men får han hälsa på hunden så är han inte alls aggressiv. Oftast reagerar han på vissa hundar. Och börjar den andra hunden att skälla så hakar Texas på och skäller tillbaka. Men det enda vi kan göra är att fortsätta träna hundmöten. Tyvärr är det många som ryggar tillbaka när Texas sätter igång och skäller och morrar och tar omvägar för att slippa gå förbi oss. Men det finns även de som stannar och pratar och hjälper då till att träna hundmöten på det sättet. Får Texas inte hälsa så tappar han intresset ganska fort. Vi gör framsteg iaf:)
Längtar tills i morgon iaf:)
Nu blir det plugg igen.....
