Publicerad 2013-02-27 13:52:12 i
Är det möjligt att älska en hund så mycket så att man skulle göra vad som helst för den?För det är just det jag känner för Texas. Skulle något hända honom skulle jag gå under. Livet skulle bli tomt utan honom. Även om han är en riktig pain i the ass ibland så när jag tittar på honom och han tittar på mig så vet jag att han är ingen dålig hund någonstans egentligen. Hade em liten incident här hemma igår som jag aldrig kommer att glömma. Jag hade gjort i ordning en skål med hallon, lite grädde och mjölk. Ställde den på nattygsbordet och var tvungen att springa ut med Tia. När jag kommer in igen står en mycket nöjd Tia och slickar upp det som var kvar i skålen, vilket inte var mycket. Och Texas ligger i sängen och skäms samtidigt som han slickar sig om munnen och viftar i svansen. Han visste att han hade gjort fel. Lite skäll fick han allt. Men så tittar han med den underbara ögonen på mig och då är allt glömt. En annan historia jag har är när vi bodde på herrhagen. Texas var knappt ett år då. Jag stod i köket och diskade och hör att han tassar ut i hallen och försvinner in på toan. När han kommer ut därifrån har han varit och hämtat en tom toarulle. När han var bebis brukade jag ta tomma toarullar och gömma godis i som han skulle få ut. Han kommer gåendes i hallen med toarullen stickandes rakt ut ur munnen och när han ser att jag står och tittar på honom stannar han upp, men tittar inte på mig. Sen fortsatte han smygandes in mot vardagsrummet. Det syntes på hela honom att "shit! Hon såg mig. Om jag inte tittar på henne och smyger härifrån så kommer jag undan". Så go! Den händelsen kommer jag aldrig glömma. Det är sånt som gör det värt att kämpa med sina hundar. Oavsett vad folk tycker och tänker så älskar jag min hund och jag kan garantera att han älskar mig också. Jag ser fram emot när Tia får ett eget hem och det bara blir jag och Texas igen. Mammas lilla älskling<3
