Ensam...
Har aldrig känt mig så ensam med något i hela mitt liv tror jag. Egentligen borde jag vara glad och njuta av varje dag som går. Men det känns just nu som att alla runt omkring mig bara tycker att jag är jobbig och irriterande. Hade önskat att folk runt mig här i stan brydde sig mer. Men det verkar som sagt som att de bara tycker att jag är jobbig. Saknar Carro och mamma något förjävligt just nu. Känns som att detta lika gärna hade kunnat kvitta egentligen. Förmodligen känner jag så här pga stressen men det hade inte gjort något om någon hade frågat mig om jag ville ha hjälp med något. De enda som gör det bor 40 mil härifrån och kan inte fysiskt vara med och hjälpa till just nu. Längtar verkligen tills på Onsdag kan jag säga!
Nu har jag fått skriva av mig lite och det känns lite bättre iaf:) Dags att återgå till pluggandet en stund innan det är dags för natten:)
